Den här handboken är avsedd för vem som helst, oavsett vilken erfarenhet de har av L^AT_EX, KDE, Kile eller Linux®.

Avancerade användare läser troligen inte handboken, men alla förslag om dokumentationen tas hänsyn till. Om du skulle vilja bidra till projektet eller dokumentationen, konsultera Kiles webbsida.

Behöver du svar på frågor om Kile? Har du fastnat vid kompilering? Vill du se en ny funktion? Det bästa sättet för att ställa tekniska frågor eller inleda en diskussion, är att använda vår e-postlista: (kile-devel AT lists.sourceforge.net).

L^AT_EX typsättningssystem liknar andra taggspråk som XML, som används för många dokumenttyper (inklusive det du läser nu), eller HTML, som används för webbsidor. Den övergripande idén är att ha särskilda omgivande nyckelord, som kallas taggar, som talar om för ett program (en ordbehandlare, en webbläsare, eller L^AT_EX-kompilatorn) hur texten innesluten av taggarna ska presenteras. Kile erbjuder ett antal sådana taggar i menyn Latex på menyraden.

Även om vi försöker ge dig en god idé om vad L^AT_EX är, kan detta inte vara den definitiva guiden till L^AT_EX. Om du vill lära dig L^AT_EX väl, kanske du kan låna en bok om ämnet på det lokala biblioteket.

Som med andra taggspråk har L^AT_EX en inledning som ställer in globala egenskaper, som pappersstorlek, sidnumrering, textens dimensioner på sidan, och en huvuddel, som innehåller dokumentets text. Inledningen innehåller åtminstone kommandot \documentclass, och föregår huvuddelen, som börjar med kommandot \begin{document}, och avslutas med kommandot \end{document}.

Om du tittar på redigeringsverktygsraden, ser du tre stora kombinationsrutor. De är konstruerade för att användaren snabbt ska kunna lägga till vissa vanliga funktioner i dokumentet. Den första kombinationsrutan används för att snabbt dela upp dokumentet i delar, kapitel, avsnitt och så vidare. Tillgängliga kommandon för att lägga till delar i L^AT_EX-källkoden är:

Kombinationsrutan som heter Övrigt, används för att infoga objekt i dokumentet, såsom index, fotnoter och referenser. De tillgängliga kommandona är:

Kombinationsrutan Övrigt

Välja etikett för en referens

När cite används visas en kombinationsruta med bibliografiposter, men om du använder BibT_EX fungerar det bara om filen hör till ett projekt. Vid redigering av BibT_EX-filer rekommenderas användning av en specialiserad editor. Författaren har fått bra resultat med KBibT_EX. Du kan förstås också skriva BibT_EX-filen för hand inne i Kile.

Den sista kombinationsrutan som heter tiny, används för att ställa in textens storlek. Du har möjlighet att ange huvudtextens storlek, fotnoters storlek och så vidare. Tillgängliga kommandon är:

En omgivning är ett textstycke som hanteras annorlunda från resten av dokumentet. Du skapar till exempel en rapport med teckenstorleken 12 punkter, men du behöver ändra teckenstorleken för några få meningar. Kommandona \begin{omgivning}, \huge och \end{omgivning}, låter dig tillfälligt ändra texten mellan omgivningskommandona så att den blir större än stor.

Ändringar gäller bara från \begin{omgivning} till \end{omgivning}. Det finns inga begränsningar för hur många ändringar du kan göra inne i en omgivning.

Det finns många funktioner du kan lägga till i dokumentet för att göra det mer läsbart och användarvänligt. Du kan lägga till funktioner som speciella teckensnitt, fetstil, kursivstil, understrykning, etc. i dokumentet, och kommandona avslutas antingen med \end eller med slutet på omgivningen.

Nu när vi har givit dig en viss bakgrund om hur man skriver kod med L^AT_EX taggspråk, visar vi hur ett dokument skapas steg för steg med användning av Kile.

Det är allt! Du har just skapat ditt första L^AT_EX-dokument.

När du väl har skapat DVI-filen, kan du skriva ut dokumentet eller konvertera det till PostScript® eller en PDF-fil om du vill. Roa dig med att experimentera!

DVI betyder DeVice Independent (enhetsoberoende). Filerna skapas av T_EX eller L^AT_EX för att läsas av en drivrutin av någon typ på datorn. Det finns många typer av utmatning som kan användas med .dvi, som en skrivare, PDF, PostScript® eller datorns skärm.

Funktionerna för sökning framåt låter dig direkt gå från editorn till motsvarande position i DVI- eller PDF-filen.

Kile erbjuder en inställning för det här alternativet med alla L^AT_EX binärfiler. Gå till Inställningar → Anpassa Kile... → Verktyg → Bygg och välj alltid Modern inställning.

För att utföra en sökning framåt, placera markören på en rad i källkoden och klicka på Sökning framåt för att gå till motsvarande position i DVI- eller PDF-visarens fönster.

Omvänd sökning är en mycket användbar funktion när du skriver ett L^AT_EX-dokument själv. Om allt är riktigt inställt, kan du klicka på Okulars fönster med vänster musknapp medan Skift hålls nere. Därefter laddar Kile L^AT_EX-källfilen och går till rätt stycke. För att använda omvänd sökning, måste du kompilera L^AT_EX-filen med inställningen Modern.

Omvänd sökning kan inte fungera om inte:

Med den här funktionen i Okular, gör ett klick med vänster musknapp i DVI- eller PDF-dokumentet medan Skift hålls nere, att Kile öppnar motsvarande L^AT_EX-dokument och försöker gå till motsvarande rad. Kom ihåg att tala om för Okular att Kile ska användas som texteditor med Okulars menyalternativ Inställningar → Anpassa Okular... (på sidan Editor).

Anpassa Okular

Om du försöker använda snabbygg, men DVI-visaren inte öppnas, är det stor chans att du har ett fel. Om du har ett fel, syns det i loggfilen eller meddelandefönstret, och en summering av felet ges.

Loggfilen förklarar orsaken till felet i din kod. I editorn kan du använda knapparna i verktygsraden som heter Föregående Latexfel och Nästa Latexfel för att gå mellan olika fel. Loggfilen anger alltid på vilken rad som felet uppstod. För att se raden där ett fel uppstod, klicka på felet i loggfönstret så går Kile till felets rad.

För att markera text, har du följande möjligheter:

Genom att hålla nere musknappen och dra över texten du vill välja, kopieras den automatiskt till klippbordet.

Genom att hålla nere Skift och använda piltangenterna kan du välja delar av källkoden i editorfönstret.

Komplettering av parenteser är ett visuellt verktyg som editorn använder för att visa dig vilka parenteser som hör ihop. Om du öppnar en fil med filändelsen .tex, och markerar vilken parentestyp som helst, som parenteser (), hakparenteser [] eller klamrar {}, så färgläggs matchande parentestyp i gult (den här standardfärgen kan ändras). Om du till exempel placerar markören på en klammer i \section{Introduktion}, ser du färgläggning av \section{Introduktion} med standardfärgen gult, som visar dig platsen för den inledande och avslutande klammern.

Kile har möjlighet att leta efter och färglägga olika sorters kod. L^AT_EX-kommandon skiljs till exempel från normal text, och även matematiska formler färgläggs med en annan färg.

Många guider kan infoga valfria punkter, en särskild sorts bokmärke i texten. Menyalternativen Redigera → Punkter eller motsvarande snabbtangenter låter dig gå till nästa eller föregående punkt. Det markerar också punkten så att den automatiskt tas bort när du skriver in den första bokstaven.

Redigering är förstås en av huvudaspekterna när du använder ett program som Kile. Även om Kate har stora möjligheter, lägger Kile till vissa viktiga funktioner, som särskilt behövs för att skriva L^AT_EX-källkod. L^AT_EX behöver alltid en stor mängd omgivningar och grupper, så Kile stöder mycket speciella kommandon för att markera dem. Under Redigera → Markera hittar du följande kommandon för att markera text:

text \bfseries\itshape mer text

För att ta bort delar av ett dokument kan du förstås markera dem, och därefter använda tangenten Delete. Kate erbjuder också kommandot Ctrl+K som tar bort hela raden. Men Kile erbjuder ett snabbare sätt med sina egna borttagningskommandon. Under Redigera → Ta bort hittar du följande kommandon för att ta bort text:

Det har redan nämnts att omgivningar spelar en central roll i L^AT_EX. Kile erbjuder alltså fem andra kommandon, för att göra arbetet med L^AT_EX så enkelt som möjligt, i undermenyerna Redigera → Omgivning.

Kile erbjuder också några specialkommandon för L^AT_EX-grupper, som bestäms av parenteser {...}. I undermenyn Redigera → Tex-grupp hittar du några viktiga kommandon, som motsvarar de från Redigera → Omgivning.

I L^AT_EX används två enkla citationstecken som dubbla citationstecken. För att hjälpa dig att infoga dem effektivt, låter Kile dig trycka på " för att infoga två inledande enkla citationstecken. Om du dessutom vill avsluta ett citat, måste du också trycka på ". Kile är smart nog att känna igen denna situation och infoga två avslutande citationstecken för L^AT_EX.

För att istället få ett verkligt dubbelt citationstecken, tryck två gånger på ".

Du kan aktivera eller inaktivera att automatiskt infoga inledande och avslutande dubbla citationstecken i Inställningar → Anpassa Kile... → Latex.

Om du dessutom inkluderar språkspecifika alternativ som ngerman eller french, kan du också använda tyska eller franska dubbla citationstecken. Många ytterligare språk är tillgängliga.

Om du trycker på Ctrl+Retur, infogar Kile en intelligent nyrad. Om din nuvarande position är inne i en listomgivning som enumerate eller itemize, infogar Kile inte bara en nyrad, utan lägger också till kommandot \item.

Om du är inne i en tabellomgivning, avslutar Kile aktuell rad med \\, följt av nyraden.

Om du är inne i en L^AT_EX-kommentar, inleder Kile nästa rad med %.

Ännu bättre är att Kile är smart nog att stödja fördefinierade L^AT_EX-omgivningar och användardefinierade omgivningar, som kan läggas till under Inställningar → Anpassa Kile... → Latex.

Vissa användare tycker om att arrangera kolumner i tabellomgivningar och placera alla och-tecken & under varandra. Kile försöker stödja det. Om du trycker på Alt+Skift+&, tittar Kile efter nästa tabulatortecken i raden ovanför. Även om detta tecken inte motsvarar tabulatorn, lägger Kile till några mellanslag för att justera kolumnpositionen till nuvarande tabulator.

När du skrivit några bokstäver kan du aktivera kompletteringsläget för L^AT_EX-kommandon och normala ord med Redigera → Komplettera → (La)tex kommando eller snabbtangenten Ctrl+Skift+Mellanslag. Kile läser först bokstäver från markörens nuvarande position åt vänster och stannar vid det första tecknet som inte är en bokstav eller vid ett bakstreck. Om mönstret börjar med ett bakstreck, går Kile in i kompletteringsläget för T_EX- eller L^AT_EX-kommandon. Annars går Kile in i normalt ordläge, där du inte hittar några L^AT_EX-kommandon. Beroende på valt läge, visas en kompletteringsruta. Du ser alla kommandon eller ord vars början matchar nuvarande mönster. Du kan navigera med piltangenterna i listan och välja en post med returtangenten eller ett dubbelklick med musen.

När du trycker på backstegstangenten, tas den sista bokstaven i mönstret bort, och kompletteringslistan kan växa. Å andra sidan, om du skriver en bokstav till utökar den mönstret och den synliga listan med ord kan minska.

Om du bestämmer dig för att inte välja något av förslagen, kan du lämna dialogrutan med Esc.

Du märker att alla kommandon skrivs med en kort beskrivning av deras parametrar. Beskrivningarna plockas förstås bort när du väljer ett kommando. Alternativt kan du låta Kile infoga punkter på platserna, så att du enkelt kan hoppa till platserna med Redigera → Punkter → Nästa punkt och infoga parametern du vill använda.

Gå till Inställningar → Anpassa Kile... → Kile+Komplettera för att ställa in en eller flera av listorna. Du kan välja olika ordlistor för T_EX- och L^AT_EX-kommandon och ordlisteläge för vanliga ord.

Om du väljer alternativet Visa Latex-kommandon, visas posterna i alla valda cwl-filer (komprimerade ordlistor) i en separat vy i Kiles sidorad, för komplettering av L^AT_EX-kommandon. Du ser vilka kommandon som är tillgängliga, och vilka parametrar och alternativ som kan eller måste anges för komplettering. Du kan också helt enkelt välja en post med ett musklick, så infogas den i dokumentet, med alla namngivna parametrar och alternativ borttagna.

Eftersom varje vald ordlista visas i en egen separat vy, kan det bli för många vyer, så att Kiles huvudfönster blir större än en liten bildskärm tillåter. Eftersom det ser mycket fult ut, arbetar Kile med ett maximalt antal tillåtna vyer, som normalt är inställt till 10. Om värdet är för stort för din bildskärm, bör du minska det.

Kommandoläget är inte användbart för kodkomplettering av omgivningar. Du måste alltid skriva in några bokstäver av \begin, och att aktivera kompletteringsläge ger en enorm lista med omgivningstaggar som resultat. Å andra sidan används omgivningar så ofta att Kile erbjuder en särskild metod för kodkomplettering av omgivningar. Glöm den inledande taggen och skriv till exempel al.

När du anropar kompletteringsläget med Redigera → Komplettera → Omgivning eller snabbtangenten Alt+Skift+Mellanslag, läggs den inledande taggen automatiskt till, och du ser \begin{al}. Efter den ändringen är kompletteringslistan mycket mindre nedskräpad.

Markera nu en omgivning, så ser du att den automatiskt avslutas. Förutom det, om Kile känner igen den som en listomgivning, infogas också den första taggen \item.

Gå till Inställningar → Anpassa Kile... → Kile+Komplettera för att ställa in en eller flera av listorna. Metoden använder samma ordlistor som komplettering för T_EX- och L^AT_EX-kommandon.

Kile stöder användardefinierade listor med förkortningar, som ersätts av längre textsträngar på begäran . Titta på Inställningar → Anpassa Kile... → Kile+Komplettera för att ställa in en eller flera av dessa listor. För exemplet som ges här måste förkortningslistan i example.cwl väljas. I den filen hittar du till exempel posten L=\LaTeX.

Skriv till exempel bara bokstaven L. Aktivera nu ordkompletteringens förkortningsläge med Redigera → Komplettera → Förkortning eller snabbtangenten Ctrl+Alt+Mellanslag, så ersätts bokstaven L av strängen \LaTeX.

Komplettering av förkortningar stöder också nyrad %n, och %C för att placera markören, om dessa tecken förekommer i expansionstexten. Om du alltså har posten

en1=\begin{enumerate}%n\item %C%n\end{enumerate}%n

i kompletteringsfilen, och utför komplettering av förkortningen, ser expansionen ut som nedan, där x visar den slutliga positionen för markören.

\begin{enumerate}
        \item x
\end{enumerate}

Den senaste specifikationen av filformatet för kompletteringsfiler finns i specifikationen av CWL-filformatet.

Kompletteringsfiler kan installeras i en användares hemkatalog i underkatalogen ~/.kde/share/apps/kile/complete/<typ>/, där <typ> antingen är abbreviation, dictionary eller tex.

Dialogrutan Infoga grafik gör det så enkelt som möjligt att infoga grafik. Du hittar den via menyraden i LaTeX → Infoga bild. Ta gärna en titt på Grafiska filformat och EPS-grafik för att få en översikt av några grundläggande fakta rörande grafikformat.

En av de tråkigaste uppgifterna man kan göra i L^AT_EX är att skriva en matris eller tabellomgivning. Man måste hålla reda på alla element, försäkra sig om att omgivningen är riktigt inmatad, och att allt finns där det är meningen att det ska vara. Bra indentering hjälper till, men det finns ett enklare sätt: Använd Kiles menyalternativ Guide → Fält eller Guide → Tabell. Då får du ett inmatningsformulär av matristyp som du enkelt kan fylla i med dina värden. Dialogrutan erbjuder också inställningar för att typsätta tabellmaterialet.

Genom att använda verktygsraden längst upp i dialogrutan kan du ställa in en cells align (justering), definiera en viss font style (teckenstil), join (sammanfoga) och split (dela) celler, välja border (kant), samt ange color (färg) för bakgrund och tecken. Allra längst till höger finns knappen Klistra in. Med denna knapp kan du infoga en tabell från klippbordet i dialogrutan, vilket låter dig kopiera och klistra in tabeller från exempelvis ett kalkylprogram.

Nedan kan du välja hur många rader och kolumner du vill ha, och du kan finjustera några fler detaljer rörande ditt fält:

Alternativet Guide → Tabulering visar en enkel meny för att ställa in en tabuleringsomgivning. Den låter dig enkelt ange antal rader och kolumner, och önskad separation.

Kile hjälper dig infoga flytande element. Med guiden Guide → Flytande är det mycket enkelt att skapa en ny figur- eller tabellomgivning.

För att infoga ett nytt flytande element, följ bara dessa steg:

Att minnas hur alla olika matematikelementen fungerar kan vara riktigt frustrerande. Kile kan förstås stå för magin här: Guide → Matematik

Alternativ:

PS-filer är inte så populära som PDF-filer, men är en utmärkt grund för behandling och omflyttning av sidor. Om du behöver PDF-utmatning, kan du arrangera om sidor med några PostScript®-verktyg, och därefter konvertera till PDF med ps2pdf.

Postscript-guiden i Guide → Postscript-verktyg föreslår de populäraste omändringarna, men du har frihet att välja själv. Arbetet utförs av programmen pstops och psselect, som du hittar i de flesta distributioner i paketet psutils. Om ett av programmen inte är tillgängligt, är inte motsvarande post synlig.

Välj först indatafil. Om Kile hittar en PS-fil som motsvarar det nuvarande huvuddokumentet, är den redan ifylld som indatafil, men du har också frihet att välja en annan fil. Välj därefter utdatafil, och välj en av uppgifterna. Till sist måste du välja om du bara vill göra konverteringen, eller också starta Okular för att titta på resultatet.

Många betraktar PDF-dokument som färdiga filer, som inte kan modifieras. Men det är inte sant, eftersom det finns utmärkta verktyg

i ett befintligt PDF-dokument.

Kiles PDF-guide under Guide → PDF-verktyg använder två olika metoder för att hantera och arrangera om PDF-dokument:

Om något av dessa hjälpverktyg, pdfpages eller pdftk inte är tillgängligt i systemet, är motsvarande alternativ inte synliga. Kom dessutom ihåg att bara pdftk fungerar med krypterade filer.

Arrangera om

Om Kiles PDF-guide anropas, startar med registerkortet Arrangera om.

Välj först indatafil. Om Kile hittar en PDF-fil som motsvarar det nuvarande huvuddokumentet, är den redan ifylld som indatafil, men du har också frihet att välja en annan fil. Välj därefter utdatafil eller att skriva över den befintliga PDF-filen, och välj en av uppgifterna. Till sist måste du välja om du bara vill göra konverteringen, eller också starta visaren (t.ex. Okular) för att titta på resultatet.

Om PDF-filen är krypterad, fungerar bara pdftk och dokumentets lösenord måste anges för att utföra uppgifter.

1 sida + tom sida --> A4

Kombinera en sida med en tom sida på en A4-sida. Så fort två A5-sidor kombineras, roteras de 90 grader och arrangeras på A4-sidan med liggande format.

Så fort två A4-sidor kombineras, skalas de, roteras 90 grader och arrangeras på A4-sidan med liggande format.

1 sida + duplikat --> A4

Placera en sida och ett duplikat tillsammans på en A4-sida.

Om sidan som ska dupliceras har A4-storlek, kommer den att skalas för att passa på en sida.

2 sidor --> A4

Kombinera två på varandra följande sidor tillsammans på en A4-sida. Så fort två A5-sidor kombineras, roteras de 90 grader och arrangeras på en A4-sida med liggande format.

Så fort två A4-sidor kombineras, skalas de, roteras 90 grader och arrangeras på A4-sidan med liggande format.

2 sidor (liggande) --> A4

Placera två på varandra följande liggande sidor tillsammans på en A4-sida.

4 sidor --> A4

Kombinera fyra på varandra följande sidor tillsammans på en A4-sida. Sidorna måste skalas för att få plats på sidan.

4 sidor (liggande) --> A4

Kombinera fyra på varandra följande liggande sidor tillsammans på en A4-sida. Sidorna måste skalas för att få plats på sidan.

välj jämna sidor

Välj alla jämna sidor i ett dokument.

välj udda sidor

Välj alla udda sidor i ett dokument

välj jämna sidor (omvänd ordning)

Välj alla jämna sidor i ett dokument och vänd på ordningen.

välj udda sidor (omvänd ordning)

Välj alla udda sidor i ett dokument och vänd på ordningen.

vänd alla sidor

Vänd alla sidor i ett dokument.

avkoda en fil

Om PDF-filen är krypterad, kan du avkoda den.

välj sidor

Lägg till en kommaseparerad lista med sidor eller sidintervall, t.ex. 1,4-7,9. Bara dessa sidor kommer att ingå i den resulterande PDF-filen.

ta bort sidor

Lägg till en kommaseparerad lista med sidor eller sidintervall, som ska tas bort från den valda PDF-filen.

använd ett vattenmärke i bakgrunden

Lägger till ett PDF-vattenmärke i bakgrunden av en enstaka PDF-indatafil. Guiden använder bara den första sidan från PDF-filen med bakgrunden och lägger till den på varje sida i PDF-indatafilen. Sidan skalas och roteras efter behov för att passa på indatasidan.

använd en bakgrundsfärg

Inför en bakgrundsfärg på alla sidor i det aktuella dokumentet. Det kan bara göras en gång, eftersom den andra färgen läggs bakom den första och därmed inte är synlig.

använd en förgrundsstämpel

Lägger till en förgrundsstämpel över PDF-dokumentets sidor. Guiden använder bara den första sidan från PDF-filen med stämpeln och lägger till den på varje sida i PDF-indatafilen. Sidan skalas och roteras efter behov för att passa på indatasidan. Det fungerar bäst om PDF-sidan har en genomskinlig bakgrund.

pdftk: välj parameter

Du kan starta pdftk med en egen väljare. Läs i manualen om alla tillgängliga väljare.

pdfpages: välj parameter

Du kan starta pdfpages med en egen väljare. Läs i manualen om alla tillgängliga väljare.

Egenskaper

Inställning, tillägg, ändring och borttagning av egenskaper är bara möjligt om pdftk är installerat och Kile dessutom kompilerades med biblioteket libpoppler.

Traditionellt innehåller PDF-metadata dokumentets titel, författare, ämne, nyckelord, skapare, producent och datum för det skapades och senast ändrades.

Rättigheter

Dessutom är det bara möjligt att ställa in, ändra och ta bort rättigheter om pdftk är installerat.

Ett lösenord är nödvändigt för att lägga till eller ändra dokumentens inställningar. Dessutom utförs PDF-kryptering för att låsa filens innehåll med lösenordet, eller upprätthålla mindre restriktioner som författaren infört. Författaren kan alltså tillåta eller förbjuda:

• utskrift av sidor

• ändring av sidor

• kopiering av text och grafik från sidor

• ändring eller tillägg av kommentarer

• att fylla i formulärfält med data

Att ändra rättigheter gör alltid att kryptering utförs som hör ihop med 128-bitars säkerhet i Acrobat 5 och 6, och kräver också ett lösenord.

Kom dock alltid ihåg: kryptering och ett lösenord ger inte någon riktig säkerhet för PDF. Innehållet är krypterat, men nyckeln är känd. Det bör mer betraktas som en artig men bestämd begäran om att respektera författarens önskemål.

Statistikdialogrutan i Arkiv → Statistik ger dig en statistisk översikt av en markering, ett dokument eller ett helt projekt. Den omfattar antal ord, kommandon och omgivningar i L^AT_EX och innehåller också antalet tecken av varje typ.

Statistikvärdena kan kopieras som text eller en snyggt formaterad L^AT_EX-tabell till klippbordet.

När du markerar text och öppnar statistikdialogrutan får du statistiken för texten som för närvarande är markerad. Om du öppnar dialogrutan utan att ha markerat något visas statistik för alla öppna filer. Om du vill ha statistik för hela projektet kan du använda Projekt → Öppna alla projektfiler som ett snabbt och enkelt sätt att öppna alla källfiler i projektet.

Ett varningens ord måste sägas om noggrannheten hos värdena. En del logik för att få en bra uppskattning har inkluderats, t.ex. ger K\"old ett ord och ett kommando, med fyra respektive två tecken. Det finns dock andra kombinationer där delar av kommandon räknas som ord och tvärtom. Man bör också tänka på att algoritmen utvecklades och provades med språk som liknar engelska eller tyska. Ta alltså inte värdena för givet. Om du måste skapa en rapport med ett exakt antal ord eller tecken, gör några försök för att se om Kiles noggrannhet uppfyller dina behov.

\bibitem är ett kommando som används för att lägga till en referens i dokumentet till omgivningen bibliografin. Syntaxen för att använda kommandot \bibitem är \bibitem[rubrik]{nyckel}.

Det valfria [rubrik] är till för att du ska kunna lägga till ditt eget rubriksystem för bibliografiposten. Om ingen rubrik anges, läggs posterna till i numerisk ordning: [1], [2], [3] etc.

Argumentet {nyckel} används för att referera och länka kommandona \bibitem och \cite till varandra och informationen de innehåller. Kommandot \cite innehåller referensen som hör ihop med önskad \bibitem, som finns i omgivningen bibliografin och innehåller referensdata. Båda samhörande \bibitem och \cite måste ha samma {nyckel}. Det enklaste sättet att organisera nycklar är med författarens efternamn. De andra klamrarna i omgivningen bibliografin anger den längsta bibliografireferensen du kan ha. Så att skriva {999}, betyder att du kan ha referenser kortare eller lika långa som 999. Anges inte parametern på ett riktigt sätt, kan det orsaka mindre attraktiva indenteringar i bibliografin.

Bibliografin är en separat sektion åtskild från huvuddokumentet. Ett exempel på kod för bibliografin skulle kunna se ut som följer:

\begin{bibliografin}{50}
        \bibitem{Simpson} Homer J. Simpson. \textsl{Mmmmm...munkar}. Evergreen Terrace Printing Co.,
                          Springfield, Någonstans i U.S.A, 1998
\end{bibliografin}

Därefter skulle din huvudkällkod innehålla platsen för informationen som har att göra med detta \bibitem genom att använda \cite. Källkoden skulle se ut ungefär så här:

Min uppsats om filosofin i Simpsons\copyright kommer från min favoritbok \cite{Simpson}.

Eftersom det ofta är svårt att komma ihåg den exakta hänvisningsnyckeln när du har många referenser, tillhandahåller Kile ett enkelt sätt att infoga en referens. Genom att använda Latex → Referenser → Hänvisa dyker en lista med alla hänvisningsnycklar upp.Välj den rätta referensen, så infogas en hänvisning i dokumentet. För att uppdatera listan med nycklar, spara antingen filen, välj Redigera → Uppdatera struktur eller tryck på F12. När kodkomplettering är aktiverad, visar Kile en lista med alla bibliografibeteckningar så fort kommandot \cite påbörjas.

Slutprodukten i dokumentets bibliografi ser då ut så här:

[1] Homer J. Simpson. Mmmmm...munkar. Evergreen Terrace Printing Co., Springfield, Någonstans i U.S.A., 1998.

Kile kan också arbeta med BibT_EX editorprogram som KBibT_EX för att göra det enklare att mata in hänvisningar. När en BibT_EX-fil läggs till i projektet, hjälper Kile till att komplettera hänvisningskommandon, precis som beskrivs ovan.

Du kan skapa nya eller ändra befintliga menyer med en bekväm guide för anpassning av användarmenyer som finns under Guide → Redigera användarmeny.

På vänster sida visas ett befintligt menyträd. Liksom i en vanlig meny är tre olika sorters menyalternativ tillgängliga:

Använd de sex knapparna på väster sida för att ändra menyn. Fler möjliga åtgärder är tillgängliga i den sammanhangsberoende menyn för de befintliga menyalternativen.

Varje vanligt menyalternativ tilldelas en av de tre åtgärdstyperna, där var och en av dem har olika egenskaper som kan anges:

Om någon viktig information för en åtgärd saknas, markeras menyalternativ med rött. Det kan vara en fil som inte finns.

eller att rubriken saknas för menyalternativet, vilket visas med frågetecken som ???.

Om den sammanhangsberoende menyn för ett sådant rödfärgat menyalternativ öppnas, får du alternativet ytterligare information med mer information som rör felet.

Mer information kan också vara tillgänglig genom att använda funktionen Vad är det här i de flesta grafiska komponenter.

De flesta menyalternativ kan ha ytterligare självförklarliga parametrar, som kan markeras. Om några av dessa parametrar inte är tillgängliga för en viss typ av åtgärd är de inaktiverade.

Här är ett exempel på att köra ett externt program:

Du kan se att ett perl-skript anropas, vilket arbetar på den nuvarande markeringen. Parametern Behöver markerad text är markerad för att garantera en markering. Utmatning från skriptet infogas (Infoga utmatning från valt program) och ersätter den nuvarande markeringen (Ersätt markerad text), men blir inte själv markerad.

Du kan naturligtvis också anropa dina egna program eller skript. Markera exempelvis en nummerlista åtskild av mellanslag, och anropa ett skript eller Perl-program, som omvandlar markeringen till L^AT_EX-kod för en matris. Vilka idéer du än har, kan du förverkliga dem genom att använda följande alternativ i användarmenyn.

Du kan installera olika menyer under körning för olika uppgifter. När guiden för användarmenyer anropas, läses den nuvarande menydefinitionsfilen in. Om du ändrar den och stänger dialogrutan med Ok, sparas ändringarna och installeras som en ny användarmeny. Stängs dialogrutan med Avbryt kastas alla ändringar.

Men du har också full frihet att spara den ändrade filen i användarmenykatalogen eller läsa in en annan menydefinitionsfil och installera den. Alla filer med användarmenydefinitioner måste sparas i den lokala användarmenykatalogen i Kile: KILE_APP_DIR/usermenu/.

Titta i exemplet på en menydefinitionsfil, example.xml, för att se fler menyalternativ med tillhörande parametrar.

Du behöver alltid en viss tid för att titta på resultatet när du arbetar med L^AT_EX. L^AT_EX måste kompilera källkoden, och visningsprogrammet måste anropas. Det kan vara irriterande om du bara ändrade några bokstäver i en ekvation som var svår att typsätta. Kile erbjuder en Snabbgranskning, där du enbart kan kompilera en del av ett dokument och spara mycket tid. Den stöder fyra olika lägen, som kan kombineras med sju inställningar.

Alla inställningar måste göras i Inställningar → Anpassa Kile... → Verktyg+Förhandsgranskning.

EPS-grafikfiler är det traditionella sättet att infoga grafikfiler i L^AT_EX-dokument. Eftersom e-postlistor är fulla med frågor angående EPS-grafik, beskriver vi några viktiga aspekter och demonstrerar hur Kile stöder dem.

\DeclareGraphicsRule{.pz}{eps}{.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.eps.Z}{eps}{.eps.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.ps.Z}{eps}{.ps.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.ps.gz}{eps}{.ps.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.eps.gz}{eps}{.eps.bb}{}%

\DeclareGraphicsRule{.pz}{eps}{.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.eps.Z}{eps}{.eps.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.ps.Z}{eps}{.ps.bb}{}%
   \DeclareGraphicsRule{.ps.gz}{eps}{.ps.bb}{}%
   % changed or new graphic rules
   \DeclareGraphicsRule{.eps.zip}{eps}{.eps.bb}{`unzip -p #1}%   zipped EPS
   \DeclareGraphicsRule{.eps.gz}{eps}{.eps.bb}{`gunzip -c #1}%   gzipped EPS
   \DeclareGraphicsRule{.jpg}{eps}{}{`convert #1 eps:-}%         JPEG
   \DeclareGraphicsRule{.gif}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}%      GIF
   \DeclareGraphicsRule{.png}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}%      PNG
   \DeclareGraphicsRule{.tif}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}%      TIFF
   \DeclareGraphicsRule{.pdf}{eps}{.bb}{`convert #1 eps:-}%      PDF-graphics

\usepackage[pdftex]{graphicx}
   \usepackage{epstopdf}

% pdfTeX is running in pdf mode
   \ExecuteOptions{pdftex}%

% pdfTeX is running in pdf mode
   \ExecuteOptions{pdftex}%
   \AtEndOfPackage{%
      \g@addto@macro\Gin@extensions{.eps.gz,.eps.zip}%
      \@namedef{Gin@rule@.eps.gz}#1{{pdf}{.pdf}{`gunzip -c #1 | epstopdf -f 
>\Gin@base.pdf}}%
      \@namedef{Gin@rule@.eps.zip}#1{{pdf}{.pdf}{`unzip -p #1 | epstopdf -f 
>\Gin@base.pdf}}%
   }%

Att definiera dokumentet som huvuddokument, gör att du kan arbeta med olika filer, vilket ger ett överliggande dokument (eller huvuddokument) och underliggande dokument som utgör ett helt verk. Efter att ha definierat huvuddokumentet, med motsvarande kommando i menyn Inställningar, gäller alla kommandon i menyn Verktyg bara detta dokument, även om du arbetar i underliggande dokument. Du kan till och med stänga huvuddokumentet.

Efter du har kompilerat någonting, tittar Kile på de felmeddelanden som genererades. Om det finns några fel eller varningar, rapporteras de kortfattat i fönstret Logg och meddelanden. Man kan ta en närmare titt på meddelanden genom att välja Bygg → Visa loggfil, eller med snabbtangenten Alt+0. Loggen som skapade visas då i fönstret Logg och meddelanden, med fel och varningar markerade.

Visa loggen

Du kan enkelt gå från ett meddelande i loggfilen till ett annat, genom att använda menyalternativen Bygg → Nästa/Föregående Latexfel/varning, eller genom att använda motsvarande knappar i verktygsraden.

För att gå till raden in L^AT_EX källkod där felet eller varningen uppstod, klicka på felet eller varningen i fönstret Logg och meddelanden. Kile visar automatiskt raden som orsakade problemet.

När du startar kommandot Snabbygg, anropas normalt någon form av visning efter kompileringen. Om du inte använder inbyggd visning, öppnas ett nytt fönster varje gång.

Om du justerar dokumentets utseende, kanske du startar Snabbygg mycket ofta, och har många visningsfönster öppna på skrivbordet. För att undvika förvirring, kan du aktivera läget Filbevakningsläge som förhindrar att Snabbygg startar visningen.

Läget är förstås oanvändbart med inbyggd visning, eftersom du ändå måste stänga den för att komma tillbaka till redigering av dokumentet och omkompilering.

Bokmärken är användarens referens till ett textstycke eller en rad inne i Kile-miljön. För att använda ett bokmärke, markera en viss rad i dokumentet som du skulle vilja kunna komma tillbaka till, och tryck därefter Ctrl+B, så lägger Kile automatiskt till ett bokmärke på raden. Som ett alternativ kan du också lägga till ett bokmärke genom att markera raden du skulle vilja kunna komma tillbaka till, och välja menyalternativet Bokmärken → Växla bokmärke.

För att ta bort alla bokmärken, välj Bokmärken → Rensa alla bokmärken.

För att skapa ett projekt, välj Projekt → Nytt projekt....

Du blir tillfrågad om att ge följande information för att kunna skapa projektet:

Vyn Filer och projekt visas med en knapp i sidoradens meny. I vyn kan du se projektets struktur, dess filer och namnet på filen .kilepr som lagrar projektinformationen. Lägga till filer, ta bort filer, eller ändra alternativ i projektet görs via vyn Filer och projekt.

Fil- och projektvyn

För att lägga till en fil i projektet, öppna vilken T_EX-fil som helst, klicka på namnet i vyn Filer och projekt och välj Lägg till i projekt. Om du har flera öppna projekt, dyker en dialogruta upp där du får ange i vilket projekt filen ska läggas till.

Du kan också högerklicka på projektets namn i vyn Filer och projekt och välja Lägg till filer... för att visa en filvalsdialogruta.

Lägga till en fil i ett projekt

För att ta bort en fil från ett projekt, högerklicka på den och välj Ta bort fil. Det här tar inte bort själva filen (och stänger den inte heller), utan tar bara bort den från listan med filer som finns i filen med filändelsen .kilepr.

Kile har bara några få alternativ som kan ställas in för projektet. För att ändra dem, högerklicka på projektets namn och välj Projektalternativ, så får du möjlighet att ändra: